Under förra veckan har jag arbetat i Kiruna, Abisko och Nikkaluokta under vandringseventet Fjällräven Classic. Jag jobbade bland annat med Fjällrävens blogg. Men det ska vi inte prata om nu. Ämnet är istället passion.
Under mitt arbete träffade jag zoologi professorn Anders Angerbjörn som forskar om landdäggdjur och särskilt vurmar för den utrotningshotade fjällräven. Anders är en riktig forskare. Ni vet den där typen som liksom inte kan ge dig svar på dina frågor eftersom kunskapen är för omfattande. Men samtidigt är han ändå kommersiell på så vis att han på ett roligt och lätt sätt kan förklara t.ex. varför vissa djur är mindre på öar medan andra konstigt nog blir större.
Just om detta berättade han för mig. Att han upptäckt att skogsmöss borde bli större på öar. Anders blev som han sa: tvungen att åka till Gotland, och det stämde. Mössen var jättestora! Han beskrev också att han under en forskningsresa hittat mammut ben i Sibirien. Riktiga mammutben!
Det kommersiella visar sig också i att den för de flesta svenskar obetydliga fjällräven – den finns i ett mycket begränsat område av Sverige, enkelt sagt har den inget värde. Men ändå är fjällräven genom Anders arbete uppmärksammad i media och har medvetengjorts hos befolkningen.
Den nyfikenheten som fanns hos Anders gjorde mig närmst rörd. En passion och hängivenhet gentemot en liten vit räv. Jag frågade så klart vad det var som drev Anders att vurma för detta lilla djur, varför bry sig om ett litet obetydligt djur? Jo så här är det – så fort jag blir självsäker, då överraskar rävarna mig! Sedan log han brett.
